söndag 18 februari 2018

Saakasjvilis politiska saga slut?


Jag har gjort till en vana att följa den före detta georgiske presidenten Mikhail Saakasjvilis fortsatta öde och äventyr. Främst eftersom svenska media knappt skriver en rad om honom men också för att jag tidigt anat hans maktambitioner i Ukraina. Nu tycks dessa vara krossade eftersom han för några dagar sedan deporterades till Polen från Ukraina efter att på allvar ha utmanat president Porosjenko om makten i landet.

På en restaurang i Kiev brottades han ned av beväpnade och maskerade män tillhörande (högst sannolikt) ukrainska säkerhetstjänsten SBU och kördes i ilfart till flygplatsen för att sättas på ett plan till Polen snarast möjligt (ett viedo-klipp som sägs vara från gripandet finns fångat på film och publicerat på fb och i the Independent här). Den ukrainska regeringen var förmodligen nervösa för att Saakasjvilis politisk anhängare och följeslagare skulle ställa sig emellan. Saakasjvili blev fritagen vid ett tidigare tillfälle i vinter då ett gripande gjordes i hans bostad i Kiev. Enligt uppgift behövde de ukrainska gränsvakterna också denna gång använda våld vid flygplatsen för att hindra Saakasjvilis supportrar att återigen frita sin politiska ledare.

Än så länge lär allt dock vara lugnt på Kievs gator och torg så det finns inga tecken på ett nytt ”Euromajdan” vilket annars varit en farhåga eller förhoppning bland ukrainare, beroende på vart sympatierna ligger.


Svenska medier har inte varit särskilt intresserade av Saakasjvili så det mesta av information om händelser kring hans namn står att finna i utländska publikationer. Det kan vara på sin plats alltså med en liten sammanfattande redogörelse.

Saakasjvilis vägar har varit krokiga efter att presidentskapet i Georgien tog slut och han flydde landet efter anklagelser om maktmissbruk och korruption. Efterlyst i Georgien togs han emot med öppna armar av Ukraina. Georgien och Saakasjvili stöttade upproret vid Majdan 2014 och sägs ha haft minst ett finger med i spelet kring det kuppartade maktskiftet när presidenten Janukovytj jagades på flykt från Ukraina och hans regering tvingades avgå i februari/mars 2014. Det har också förekommit uppgifter, framför allt i ett italienskt tv-reportage, om att det skulle varit georgiska skyttar knutna till georgisk säkerhetstjänst som låg bakom skottlossningen vid Majdan den 20-22 februari då ett hundratal ukrainska demonstranter och ett tiotal poliser sköts ihjäl av okända prickskyttar.

Hur mycket sanning det ligger i det kanske vi aldrig får klarhet i men Saakasjvili ”belönades” i vart fall med en fristad i Ukraina, försågs med ukrainskt medborgarskap, och utsågs mycket snart till guvernör för Odessa av sin gamle universitetskamrat president Porosjenko (det är ukrainska presidenten personligen som utser guvernörer). Porosjenko utsåg honom också snabbt, tillsammans med bland andra Carl Bildt, till medlem av en grupp internationella rådgivare åt Ukraina. Den lades ned ett år senare vilket fick Saakasjvili att ta saken i egna händer, i december 2015, och bilda en egen sådan, med sig själv oblygt som ordförande.

Det tog dock inte många månader förrän den nyblivne ukrainske medborgaren hade råkat i luven med den ukrainska regeringen då han börjat ösa korruptionsanklagelser över den. Inrikesminister Avakov blev en alldeles särskilt bitter fiende och deras ordväxlingar gick nästan över i handgemäng vid åtminstone ett tillfälle och Saakasjvili avgick själv efter 18 månader då han sagt sig ha varit motarbetad av den sittande regeringen i sitt anti-korruptionsarbete. Han tog då istället sikte på presidentposten och bildade ett nytt politiskt parti, Förenade Nationella Rörelsen, som han påstod skulle ändra hela den politiska kartan.

Till slut blev det för mycket för presidenten och regeringen som passade på när Saakasjvili var på utlandsresa att ta ifrån honom det ukrainska medborgarskapet lika snabbt som han fick det. Från polskt territorium samlade Saakasjvili dock ihop en politisk anhängarskara, med hjälp av Julia Tymosjenko, och forcerade i september förra året tillsammans med sina anhängare gränsen under milt kaotiska scener. Han har sedan drivit sin sak i domstol för att få tillbaka det ukrainska medborgarskapet men utan större framgång.

När jag var i Kiev i början av november 2017 fick jag en skymt av honom i ett stort demonstrationståg vars deltagare ropade på krav på president Porosjenkos avgång och mer specifikt en ändring av lagen som skulle göra detta möjligt.

Detta var tydligen droppen för Porosjenko och Saakasjvili greps i början av december under smått tragikomiska och kaotiska former då han försökte fly upp på taket till sin bostad i Kiev och hotat att hoppa för att undkomma de maskerade män tillhörande ukrainska säkerhetstjänsten SBU som kommit för att gripa honom. På gatan utanför fanns dock Saakasjvilis anhängare som efter stort tumult med handgemäng och tårgas lyckades slita sin ledare fri, vilket skildras i nedanstående Youtube-klipp.


I samband med detta anklagades han för att ha konspirerat med ryska intressen och den förre presidenten Janukovytj för att kuppa bort Porosjenko vilket låter som en typiskt ukrainsk anklagelse. Att hävda rysk inblandning skulle smutsa ned Saakasjvilis namn var förstås tanken. Det låter dock osannolikt med tanke på Saakasjvilis tidigare historia med Ryssland och han avfärdade också anklagelserna som ”löjliga”. Han belades hur som helst med förbud att lämna Kiev.
I januari sa han till Deutsche Welle att ”Ukraina måste räddas”, och var uppenbarligen av uppfattningen att han skulle vara räddningen, trots att en färsk undersökning visat att 70 % av den ukrainska befolkningen hade mer eller mindre negativa uppfattningar om honom.  Med andra ord blev det kanske mindre riskabelt för den ukrainska regeringen att utfärda det nattliga utegångsförbud han belades med i slutet av januari. Snaran drogs åt än hårdare.  

Den 5 februari avslogs hans överklagan av ett tidigare domstolsbeslut att inte ge honom skydd mot utlämning och därmed öppnades den ukrainska dörren på vid gavel och Saakasjvili kunde inget annat göra än att vänta på sparken ut genom den. I uttalanden om domstolsutslaget säger han att det är ”politiskt”. På sin Facebook-sida ska han ha skrivit att detta var ”ännu ett beslut av president Petro Porosjenko och inte av domstolen”.

Han hävdade till och med, i the Guardian den 8 februari, att han utsatts för en ”internationell komplott för att drivas ut ur Ukraina”. I ett annat uttalande till ukrainsk media säger han att han är utsatt för en komplott iscensatt av president Porosjenko i maskopi med Vladimir Putin och den före detta georgiske premiärministern och politiske rivalen Bidzina Ivanisjvili. Naturligtvis mer ett uttryck för den växande desperationen hos den förre guvernören och presidenten som nu blivit en jagad brottsling i båda de länder där han haft sina politiska ämbeten.

Annat lät det internationellt under ”glansdagarna” i Georgien då han (faktiskt med viss framgång) bekämpade korruptionen där och i västvärldens ögon stod emot ryska intressen i utbrytarrepubliken Sydossetien. Det framkom förvisso i EU:s utredning efteråt att det faktiskt varit Georgien som var angriparen och att Saakasjvili drev på för att använda våld, men i många EU-ledares ögon var han åtminstone innan EU-rapporten en hjälte. Bland andra Carl Bildt som umgicks både affärsmässigt och privat med den dåvarande presidenten, trampade vindruvor på hans gård, och senare försökte insinuera att kompisens valförlust i Georgien skulle varit resultat av valfusk.

Betydligt mer klarsynt var då Per Gahrton som skrev en svidande kritisk debattartikel i Aftonbladet den 1/10 2012 om Bildts kopplingar och agerande i förhållande till Saakasjvili.

Nu närmar sig dock slutet för Saakasjvilis politiska saga. Han säger sig dock vilja återvända till Ukraina och vädjar nu om internationell hjälp med detta. Till tyska tidningen Bild säger han den 12 februari att ”om EU, och i synnerhet Angela Merkel, inte vidtar åtgärder kommer Ukraina att kollapsa”. 

Stödet både inom och utanför Ukraina har dock stadigt sjunkit och börjar nu närma sig nollpunkten. Det är väl snart bara Carl Bildt som skrider till hans försvar, så som han gjorde i somras på twitter och igen alldeles nyligen.

Han får förmodligen vara nöjd dock med att inte ha blivit utlämnad till Georgien där han är efterlyst utan istället tas emot av EU. Efter att ha flugits till Polen ser han nu ut att fortsätta till Nederländerna som tar emot honom eftersom han är gift med en holländsk medborgare. Det verkar sannolikt bli ändhållplats för Saakasjvilis politiska resa. Fast man vet aldrig med denne makthungrige och oberäknelige man. Kanske inleder han en ny karriär där?

Enligt egen utsago filar han i alla fall just nu på en lista över personer i Ukraina som han menar gjort sig skyldiga till korruption och brott mot mänskliga rättigheter i förhoppningen att USA ska införa sanktioner mot dessa. Jo, kanske en fortsättning följer ändå?












  












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar