Stjärnfall på affärshimlen – eller Because I´m worth it!

Många var säkert ute för att se stjärnfall i veckan. Meteoritsvärmen Perseiderna skapade spektakulära fenomen på himlavalvet. Som en meteoritsvärm har också affärsvärldens toppar fallit från sina höjder under året som gått. Nu senast avgick Nordeas vd Christian Clausen. Han gick visserligen frivilligt sägs det men det är ju väl känt att hans period på posten kantats av smärre skandaler och problem. Finansinspektionen lär ha haft synpunkter på hans ledarskap och i våras ska det ha varit nära att FI drog in bankens tillstånd med anledning av de bristfälliga rutinerna rörande penningtvätt, enligt uppgifter i SvD. Han är dessutom inblandad i SCA-härvan och lär ingå i åklagarmyndighetens förundersökning. Det är nog klokt att dra sig ur medan man ligger på topp, kanhända han resonerat. När man dessutom kan trösta sig med en pension på ca 150 miljoner kronor.

Nyligen fick också Sandviks vd Olof Faxander kicken. Vilket gav aktien en kick uppåt och därmed en kassaförstärkning åt Faxander, som aktieägare i bolaget.Inte för att han behövde det precis. Till och med under krisåret 2008 lyckades han höja sin lön med 62 %. Vilket fackförbund som helst skulle idiotförklaras med sådana lönekrav. På senare tid har prestationerna knappast motsvarat de höga ersättningarna vilket väl trots allt till slut blev hans fall. Men mest handlade det förstås om en dominoeffekt av SCA-skandalen som tidigare bringat också Sverker-Martin Löf, Anders Nyrén och Jan Johansson på fall. Dock med avgångsvederlag och pensioner som rimmar illa med den underprestation som de uppenbarligen uppfattats ha stått för.

De är inte ensamma om att erhålla oerhörda ersättningar av vilka det finns en mängd fantasifulla varianter. För några år sedan stormade det kring Investors dåvarande vd Börje Ekholm som fick minst 110 miljoner i olika ersättningar vilket Jacob Wallenberg tyckte var rimligt men bland andra Aktiespararna hade starka synpunkter på.

OKQ8:s vd Göran Lindblå drog sig tillbaka vid 60 års ålder med en pension på ca 2,5 miljoner om året resten av livet.

Vilket ändå är futtigt i jämförelse med Handelsbankens förre vd Arne Mårtensson som seglade iväg med en pension värd minst 8 miljoner om året livet ut.

Electrolux:s vd Keith McLoughlin fick 74,5 miljoner i lön och ersättningar under sitt första år men anses trots detta tydligen också behöva ett väl tilltaget bostadsbidrag.

Ericssons vd Hans Vestberg ökade sin lön med nära 64 % under 2014 medan mängder av anställda i koncernen fick gå från sina jobb och de som fortfarande fått behålla jobbet fick nöja sig med i snitt 2,2 % löneökning. 

Bara för att ta några få kända exempel.

Det är som sagt inget fel på fantasin när det gäller att konstruera bonusmodeller och pensionsersättningar och likaså när det gäller olika knep för att dölja bonusarna.

Because I´m worth it!?

- Because I´m worth it, lyder en känd reklamslogan. Ungefär så brukar det argumenteras när ohemula bonusar, pensions- och fallskärmsavtal förs på tal. Astronomiska summor sägs motsvara de prestationer som utförts. Att jämföras med en sjuksköterskas lön kring 25000 plus lite tillägg. På vilket sätt kan egentligen denna diskrepans försvaras? På vilket sätt är Clausens prestationer så oerhört mycket mer värda? Vilket brukar bemötas med ett annat argument. Nämligen att ersättningarna behövs för att locka de bästa till jobbet. Vilket också måste kunna ifrågasättas. De främsta jobben inom affärsvärlden skulle alltså vara svåra att rekrytera till utan sådana?! Trots att dessa poster bör utgöra juvelen i kronan för den målmedvetna karriäristen. Efter år av studier, traineejobb och lägre chefsposter skulle dessa alltså tacka nej till toppjobben, trots den ändå mycket höga lönen och prestigen? Ja, det är vad som påstås. Konkurrensen med utlandet är tuff, brukar det tilläggas. Vilket är en länge och väl odlad myt som det sällan eller aldrig presenteras några vetenskapliga belägg för. Snarare tvärtom.

Det är hur som helst uppseendeväckande märkligt hur miljonerna regnat över direktörer trots högst tveksam kvalitet på prestationerna.

Samtidigt är det ofta i dessa kretsar som de starkaste invändningarna mot basinkomst formuleras och framförs. Invändningar mot att folk skulle få ersättning för att göra ingenting. Varför ska ”lättja” premieras, heter det. Ett argument som bygger på uppfattningen att lön måste motsvaras av en prestation. Dessutom bör lägstalönerna sänkas, brukar det argumenteras från samma personer. De som tjänar lägst ska helst ha ännu lägre lön.

De ökade inkomstklyftorna anses av allt fler ekonomer som ett av västvärldens största ekonomiska problem, senast i en rad rapporter från OECD. Den stora samhällsnyttan av att ge fantasisummor i ersättning till direktörer måste också därför kunna ifrågasättas. 

Det sägs nu att den nya vd:n för Industrivärden, Helena Stjernholm, har en klart lägre nivå på lön och ersättningar än sin föregångare. Det skulle ju möjligen kunna tyda på en viss tillnyktring i synen på direktörslönerna? För det kan väl inte ha att göra med att hon är kvinna?