lördag 23 februari 2013

Terrorism och terrorister... eller extremism och ensamma galningar?



Jag läser just nu Mattias Gardells bok ”Islamofobi”. I den finns ett intressant kapitel där han har studerat Europols statistik om terroristattacker i EU som sammanställs varje år i publikationen TE-SAT, EU terrorism situation and trend report.

När terrorism förs på tal styrs samtalen/artiklarna/nyhetsinslagen genast in på islamistiskt våld. Det var därför lite förvånande när Gardell i sin bok hävdade att Europol uppgav antalet attacker under det senast bokförda året (2011) till 0 av totalt 174. Året dessförinnan var antalet 3 av 249. Jag var tvungen att kolla om detta stämde.

However, Member States have not reported a single
al-Qaeda affiliated or inspired terrorist attack actually
carried out in 2011” (Europol, TE-SAT 2012)

“Seventeen persons were arrested for the preparation of a terrorist
attack, a number significantly lower than in 2010…” (Om terrorism med anknytning till al-Qaeda Europol, TE-SAT 2012)

Överlägset flest terroristattacker utfördes av separatister som inom EU till allra största del handlar om basker i Spanien samt korsikaner i Frankrike. Utöver islamistiskt eller separatistiskt relaterad terrorism kategoriseras som utförande part också vänsterextrema/anarkister samt högerextrema. Det finns också en ospecificerad kategori av övriga under vilken bl.a. militanta djurrättsaktivister och andra ”single issue”-aktivister sorteras.
Ett litet kurvdiagram över dessa kategoriers terroristaktivitet de senaste åren:


 




 




         
(Källa: Europol, länkar till filer nedanför inlägget)
x-axel = årtal, y-axel = antalet terrorattacker




Intressant att notera är alltså dels att terroristattackerna har minskat betydligt de senaste två bokförda åren. Dessutom att antalet islamistiska attacker förutom två ”svarta år” 2007 och 2009 ligger på 0 eller nära 0 varje år.

Allra mest intressant är kanske ändå att den högerextrema terrorismen också ligger nära 0 varje år. Genast går väl tankarna till Behring Breivik men då hans dåd utfördes i Norge kommer det inte med i denna statistik. Men den främsta orsaken till den låga siffran (jfr med antalet vänsterextrema/anarkistiska terroraktioner) är till stor del att nästan alla länder bokför högerextrema våldsaktioner rubricerade som ”extremism” istället för ”terrorism”. 

Man kan fundera över orsaken till detta. Kanske är det samma tankemönster som gjorde Behring Breivik till en ”ensam galning” och inte en ”terrorist”? Det är alltså sannolikt att hans dåd inte hade rapporterats som terrorism om det hade utförts i något av EU-länderna. Däremot hade samma sorts dåd utfört av en islamist med all säkerhet blivit rapporterat som sådan. Definitionen av terrorism/t kan alltså problematiseras. En intressant sådan problematisering har för övrigt frilansskribenten Björn Kumm, författare till ”Terrorismens historia”, bidragit med i en artikel i Nationalencyklopedin som är mer än tio år gammal men helt relevant och intressant med tanke på tidsperspektivet.


Det framgår också i Europols senaste rapport att Al-Qaedas* resurser och möjligheter att utföra större attacker har minskat och att taktiken därför har anpassats och istället går ut på att få gehör för uppmaningar på nätet till småskaliga attacker bland enskilda sympatisörer i västländer. De hoppas alltså på att ”ensamma galningar” ska hörsamma deras maning till våld.

The threat will most likely come from
lone actors but organised underground groups also
have the capability and intention to carry out attacks”
(Om högerextremt våld, Europol, TE-SAT 2012)

“The more al-Qaeda’s core is under pressure,
and the more difficult it becomes to prepare large scale
attacks, the more al-Qaeda will try to recruit individual
supporters in the West to plan and execute attacks.
Attacks performed by individually-operating actors are
not a practice limited to al-Qaeda inspired terrorism”
(Europol, TE-SAT 2012)

Det bör väcka kritiska tankar om kampen mot terrorismen förs på rätt fronter? Samtidigt som det rustas militärt för att möta terrorismen så gömmer sig alltså de ”ensamma galningarna” - oavsett om de kallas terrorister eller extremister - i den digitala vegetationen. Kanske borde en armé av hackers rekryteras istället? Eller är en bred global politisk satsning på socio-ekonomisk ”upprustning” mer verkningsfull? 

Frågorna är i alla fall värda att ställas.



One of the major challenges in
responding to terrorism is that a handful of very rare cases can
have a disproportionate effect on setting the agenda for the
phenomena more generally”(ur ”Black Swans and Burstiness: Countering Myths About Terrorism”, Gary La Free, Director START Consortium, University of Maryland, i Global Terrorism Index 2012)

In my view, the dramatic rise of youth unemployment is likely
to constitute the fundamental engine of political violence and
terrorism. Caruso and Schneider (2011) find a positive and
significant association between youth unemployment and
terrorism in Europe for the period 1994-2007” (ur ”Youth Unemployment and Terrorism”, Professor Raul Caruso, Institute for Economic Policy, Milan, i Global Terrorism Index 2012)


* Det kan också vara av intresse att veta att al-Quaeda kan tillskrivas en av alla 5000 terrorattacker som genomfördes under 2011 enligt Global Terrorism Index 2012 som ges ut av Institute for Economics and Peace (IEP).





Källor:

Europol:







IEP:

 

 

1 kommentar: