lördag 2 februari 2013

En moralisk ekonomi – en omöjlig ekonomi?



”Alla folk får för sina egna syften fritt förfoga över sina naturrikedomar och resurser utan att det påverkar de skyldigheter som följer av internationella ekonomiska samarbetet, baserat på principen om ömsesidig nytta, och internationell rätt. I inget fall får ett folk berövas sina egna utkomstmöjligheter”.

Detta är artikel 1.2 ur FN:s ”Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter”. FN:s generalförsamling antog denna redan 1966 och den trädde i kraft 1976. Staterna som undertecknat den förbinder sig alltså att följa den ovanstående artikeln. 

Problemet med FN är att dess fundament är självbestämmande stater. I dagens globaliserade värld (eller världskapitalistiska för att tala med Göran Greider) är de stora företagskonglomeraten betydligt mer mäktiga aktörer än de flesta av dessa stater. Ska man då kanske se det som att stater har rätten eller skyldigheten att skydda sina medborgare från dessa transnationella företags rovgirighet? 

Vilka möjligheter har de i så fall? Hur är läget? Hur efterföljs denna artikel 1.2 ?

Länge har IMF och Världsbanken använt sig av strukturanpassning som villkor för att hjälpa krisande länder. Strukturanpassningsprogrammen har inneburit privatiseringar av statlig egendom vilket i sin tur har gett tillfälle för dessa transnationella aktörer att kapa åt sig egendom och tillgångar som annars hade varit ett lands gemensamma idag. 


Fattiga och skuldsatta länder har alltså systematiskt berövats möjligheten att utnyttja sina resurser av de internationella ekonomiska institutionerna och transnationella företagen i symbios.

Nu har turen gått till framför allt Grekland som snabbt har sålt ut allt som går att sälja. En effekt av villkoren för hjälp med nya lån från EU och IMF. Inte av, för Grekland, väl övervägda och långsiktiga ekonomiska överväganden. Även ännu icke exploaterade och högst eventuella tillgångar är föremål för rovlystna blickar från utländska exploatörer, som de gas- och oljetillgångar som uppskattas ligga på (under) grekiskt territorium.  

Miljöpartiets Lotta Hedström och Lena Klevenås har uppmärksammat detta och agerat för att ge ökat skydd för s.k. ”landgrabbing”, det vill säga att storföretag tillåts köpa land i fattiga länder utan att avkastningen tillfaller de boende. Svaga och korrupta regeringar utnyttjas av företagen och det drabbar till sist människor som lever på och av jorden som köps upp och exploateras. Ett tilläggsprotokoll till den ovan nämnda FN-konventionen skulle kunna ge åtminstone en liten möjlighet att klaga om rättigheter kränks. Svenska regeringen däremot anser att den skulle bli så svårtillämpad att det inte är någon idé att ratificera detta tilläggsprotokoll.


Människor som fördrivs från sina hem för att ge plats åt dammbyggen och gruvbrytning etc. får alltså fortsätta att maka på sig ett tag till. 

Eller är det ett nytänkande på gång? Ämnet vidrördes på World Economic Forum nyligen i en debatt med rubriken ”The Moral Economy: From Social Contract to Social Covenant”. Den ”moraliska ekonomin” låter ju lovande. 


Jim Wallis, kristen opinionsbildare i sociala frågor, talade på WEF-debatten om ”mänsklig värdighet och ”allmänhetens bästa”. Han vill få till en diskussion om värden och skriver bland annat på sin blogg:

A moral conversation about a social covenant could ask what a “moral economy” should look like and for whom it should exist. How can we do things differently, more responsibly, more equitably, and yes, more democratically?”


Det låter lite som Kd:s idéer om en ”etisk plattform” för företag som sysslar med vård och omsorg.


Men fungerar det ändå inte på samma sätt med den ”Moraliska ekonomin” som med den ”Gröna ekonomin”? Det tenderar att bli slogans som företag kan lansera och sprida omkring sig på forum som WEF och på så sätt ägna sig åt ”gröntvätt” och... tja, ska vi kalla det ”etikbad”?

Kan vi förvänta oss en moralisk ekonomi? När oviljan att reglera är så markant och när erfarenheten visar att det nästan alltid är girigheten som styr beslut om hur tillgångar ska fördelas och hur enskilda företagare agerar när etik och moral ställs mot hägrande profit. Ta exempelvis den utförsäljning av allmän egendom som utförs löpande på mycket närmre håll, inte minst i Stockholm.


Eller är det så att stora problemet egentligen är att det i grunden handlar om ett ohållbart system som kräver en ständigt ökande tillförsel av råvaror och energi för att hålla igång en ständigt ökande produktion och konsumtion? 

Det är en viktig diskussion att föra. Är det alls möjligt att införa en grön ekonomi, en moralisk ekonomi eller hållbar ekonomi på frivillig väg? Eller måste mer hårdhänta regleringsmetoder till för att få ordning på vårt sätt att leva? Det brukar ju ofta vara så i juridiken att lagstiftningen kommer först och de förändrade värderingarna därefter.
 

 
 
 
 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar