World Economic Forum samlas för att lösa hotet mot tillväxten

På onsdag börjar den årliga megakonferensen i Davos där organisationen World Economic Forum samlar mer än tusen av världens makthavare. Under några dagar förväntas de tala om och kanske finna lösningar till världsproblemen, eller egentligen världsekonomin. 

Organisationen ger årligen ut en publikation; Global Risks, i vilken de - med hjälp av en rundfrågning hos ett antal företagare/politiker/akademiker - listar de största hoten eller riskerna för världen. Årets upplaga har just släppts, Global Risks 2013.

Högt på listan kommer bland annat extremväder och miljöproblem. Formuleringen i presentationen av rapporten ger dock en liten vink om vad som betraktas som mest bekymmersamt:

” This year’s findings show that the world is more at risk as persistent economic weakness saps our ability to tackle environmental challenges”.

Den ekonomiska krisen riskerar att hämma/omöjliggöra förmågan att möta miljöhoten effektivt kan denna del av riskanalysen sammanfattas med. Så vad göra, enligt rapporten:

”The logic of risk management prescribes that countries should invest today to safeguard critical infrastructure and centres of economic activity against future climate-related losses that could be of much greater magnitude. And there is an even more compelling political logic to do this in order to generate new employment and to revive economic growth as soon as possible”.

Det gäller alltså att finna en väg att öka tillväxten för att kunna lösa miljöproblemen. 

Vår egen statsminister Reinfeldt lär ska hålla en liten föreläsning för församlingen i Davos om hur ökad tillväxt och hållbar utveckling är möjligt att åstadkomma samtidigt. Huruvida han av de församlade anses vara en auktoritet på detta område förefaller oklart, men kanske undviker han att ta upp några exempel från egna prestationer?

Den europeiska företagarlobbyn, främst företrädd av Economic Roundtable of Industrialists - ERT, radar på sin hemsida upp en hel del olika ämnen där organisationen uttalar sin hållning. Det rör sig bland annat om sådant som hållbar energi och klimatfrågor och innovationer för en hållbar produktion. Men när de sänder ett öppet brev till EU angående dess långtidsbudget (MFF – multiannual financial framework) är budskapet klart:

”Europe businesses call for a budget that reflects the challenges of the future – a budget that invests in growth”

 Allt annat hamnar i skymundan och huvudbudskapet är att det är tillväxten som måste säkras.

ERT har också publicerat ett policy-paper som specificerar organisationens åsikter om den fortgående utvecklingen av klimatpolitiken, ”Energy and Climate Change: Developing a sustainable energy economy for Europe, tackling climate change and maintaining competitiveness”.

I denna publikation sägs bl.a. följande:

”... Europe must move towards fostering a welcoming business environment to ensure growth and more incentivisation for the transition to a low carbon economy, rather than just regulating”.

 

Den största tilltron sätter de till Carbon Capture & Storage (CCS/Koldioxidavskiljning och lagring), handel med utsläppsrätter samt kärnkraft. De klargör också att den rätta vägen att gå för EU mot lägre koldioxidutsläpp är genom investeringar i teknologi och genom att hålla marknader fria och öppna. Det vill säga att regleringar undanbedes; ”The EU and Member States may act as facilitators but commercial decisions (negotiations, investments, etc.) must remain within the hands of energy companies”.

Att land efter land lägger ned sina projekt för CCS nämns dock inte.Tekniken kritiseras också från olika håll för att göra kolkraftverken mindre effektiva och att det inte lär finnas fullt utvecklade anläggningar igång förrän tidigast 2020 vilket gör att flera år går åt till kostsamma satsningar på en osäker teknologi istället för satsningar av andra slag, inte minst på förnybara energikällor. Att lagra koldioxiden skjuter upp problemet och ingen kan säkert säga hur stor risken för läckage är.

Men målet är förstås att kunna ägna sig åt ”business as usual”. Tillväxten måste säkras och alla hot mot den undanröjas. Även om det innebär ett eventuellt gigantiskt koldioxidarv till kommande generationer, liksom kärnavfallet. Att bygga upp enorma depåer av avfall tycks vara att föredra framför att hejda framfarten och tänka ut hållbara lösningar för energianvändning och produktion och konsumtion. 

Logiken med fortsatt tillväxt är förstås att det ska generera ekonomiska resurser att klara investeringar i miljövänlig teknik för att kunna fortsätta i spåret med evig tillväxt. Det är bara det att problemen med denna eviga tillväxttakt inte stannar vid koldioxidutsläpp och energianvändning utan också handlar om jordens samlade resurser av råvaror. Det måste vara uppenbart att den dagen de helt enkelt är slut rycker allt närmare ju mer tillväxt vi tillåter. Just detta skriver till exempel Anders Wijkman och Johan Rockström om i sin bok ”Bankrupting Nature”;

” I ekonomernas modeller är naturen en konstant, som om skafferiet var oändligt stort. Men så är det inte” (Anders Wijkman)

Det hela utvecklar sig till ett sorts moment 22 för politiker att lösa. Det mest politiskt logiska, som jag ser det, vore därför om problematiken utnyttjades för att motivera åtgärder som ändrar hela vårt sätt att se på utveckling och krångla sig ur det som Andreas Cervenka har kallat ”den stora tvångströjan”.

 

 

Nu sammanstrålar alltså politikens och näringslivets maktelit i Davos för att lösa problem. Frågan är om det är världens/jordklotets/mänsklighetens problem som står i fokus eller tillväxtens?