Grekerna är lata och tomten finns!

- Vad säger man i Finland om eurokrisen och bankunionen och allt det där? 

Frågan ställer jag till en finsk vän som till svar höjer sina ögonbryn, rullar med ögonen och utbrister något i stil med: 

- Voj, voj, gissa om de är förbannade på de där lata grekerna. Ingen vill ju betala en massa pengar till dem.

Myten om de lata grekerna lever och frodas och tycks vara oerhört svår att avliva trots att en mängd skribenter nu avslöjat siffrorna bakom myten som visat att grekernas pensionsålder och arbetsvecka inte såg väsentligt annorlunda ut än tyskens eller svenskens eller finländarens. Att de har haft korrupta politiker som fifflat med siffror är ju en helt annan sak. Till hjälp hade de då banker som nu tar emot miljardbidrag från EU-länderna. Dessa banker vore det mycket mer logiskt att hysa en ilsken motvilja emot. 

Andreas Cervenka skriver idag återigen en tänkvärd krönika i SvD där han efterlyser skuldavskrivningar istället för ”drakoniska besparingar” för vanligt folk samtidigt som banker och finansbolag hålls skadelösa. Han citerar ekonomiprofessorn Mats Persson som kallat bankakuten för ”en av de största förmögenhetsöverföringarna någonsin från skattebetalare till bankägare”.

Jag besökte för ett skrämmande antal år sedan St Nicholas födelseby Patara och såg den kyrka i Demre i nuvarande Turkiet, tidigare grekiska Myra, där helgonets reliker sägs finnas och funderade då över hur märkligt det var att denna grekiska helgonmyt kunde vara upphov till våra dagars rödklädda skäggfarbror. Under nästan två tusen år av transformation som utmynnat i ett antal Disney-produktioner och enveten Coca Cola-lansering har detta helgon blivit en jultomte som vi försöker dilla i våra barn ska komma imorgon med klappar på en rensläde.  

Men då är det egentligen ännu märkligare att det bara på ett par år cementerats en bild av greken som så lat och oduglig att hen lika gärna kan ha det lite knapert nu och inte är värd någon som helst empati. Man behöver ju inte vara särdeles konspiratoriskt lagd för att inse att en sådan bild är ganska lämplig att sprida om man vill utsätta detta folk för drakoniska besparingar, för att använda Cervenkas uttryck. Frågan är alltså om finansministrar som vår egen Borg mot bättre vetande gjort sitt yttersta för att om och om igen berätta den här sagan för sina undersåtar?

Det vore intressant att forska lite mer i hur mytbilden egentligen uppstod och med vilka motiv den reproducerats så eftertryckligt och ofta att vi nu tar den för en sanning på samma sätt som små barn tror på tomten.

”Västvärldens krislogik har formulerats helt och hållet av långivarna”, skriver Cervenka i dagens krönika (som för övrigt tyvärr inte ser ut att finnas i nätversionen av SvD). Någonstans där finns kanske svaret på denna gåta?

Helgonet St Nicholas sägs för övrigt bland annat vara pantbankernas och grekernas skyddshelgon. Det känns ju som en lämplig koppling idag då vi står inför den stora kristna julhelgen där han, i den rödklädda skäggfarbrorns skepnad, förväntas dyka upp med sina klappar. Kanske har han något extra i säcken åt det grekiska folket?

Om vi nu inte riktigt tror på tomten så kunde vi ju istället, gripna av den givmildhet som sägs vara ett av julhelgens budskap, ändå sträcka oss till att hjälpas åt att avliva den seglivade myten om den lata greken och istället börja fundera över de verkliga skurkarna i skulddramat som utspelas i den gamle helgongubbens hemland.

God Jul allihop och i synnerhet önskar jag en sådan till alla de greker som fått finna sig i att både bindas vid den offentliga europeiska skampålen och tryckas ned i fattigdomsträsket.