Grön kapitalism enda lösningen när människan bara är kund och konsument

Lösningen på alla miljöproblem och den globala uppvärmningen lanseras alltmer i termer av Grön ekonomi eller Grön kapitalism. På den stora konferensen om hållbar utveckling Rio +20 var den gröna ekonomin ett huvudtema som metod för att lösa, fick man intryck av, i stort sett alla problem. Även fattigdomsbekämpning och social rättvisa. Men det talas också om Grön Girighet eller Green Greed.

En kampanj mot Grön Ekonomi har startats av ett antal folkrörelser vilket togs upp vid en alternativ konferens till Rio +20, Folkets Forum. Grön Ekonomi var en av de stora lanseringarna under Rio +20 och framstår alltmer som kapitalismens svar på kritiken om evig tillväxt. Budskapet är att vi har förmågan, den tekniska kunskapen och kapaciteten att skapa ett ekologiskt hållbart sätt att fortsätta som förr att konsumera och hålla uppe tillväxtsiffrorna.

 

”Grön Ekonomi är kapitalismens nya spjutspets” (Kim Moberger, Latinamerikagrupperna).

För att hålla den här uppfattningen vid liv är det viktigt att få människor att tala om samhället och sina medmänniskor på ett nytt sätt. Vi har redan hållit på med att förändra vokabulären i ett antal år nu. Sossarna kom nyligen med en affärsplan för Sverige och vi beskrivs ofta i de offentliga institutionernas interna föreskrifter som kunder och inte som medborgare.

Det här med människan som kund tar WWF upp i rapporten ”Common Cause – the case for working with our cultural values”.  När vi ser oss själva som kunder är det lättare att få oss att anamma materialism, individualism och konkurrenstänkande. Värden som behövs för en omställning av konsumtionssamhället till ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle - empati, solidaritet, naturkänsla och gemenskap – försvagas däremot. 

Fria Tidningen (som jag alltmer börjar bli ett huvudorgan för grön samhällskritik) har skrivit en hel del om detta. Kristian Borg belyser i en artikel, ”Det gröna guldet”, hur viktig en grön profil är för kapitalet:

 

”Ekoboomen är intimt förbunden med vår konsumtionsorienterade livsstil. Enligt Heather Rogers riktar sig den nya gröna vågen mot det stora antal som ínte är villiga att göra uppoffringar´. Att rädda planeten ska vara både lätt och roligt, är tanken”.    

Green Greed är begreppet som myntats av kritiker till den nya gröna ekonomin och alltmer börjar inta konturerna av ”den globala kapitalismens nya ansikte”, som Kristian Borg formulerar det.  

Förnuftet säger de flesta människor att vi inte kan fortsätta med samma produktion och konsumtion som nu och detta är förstås ett dilemma för ledande företagare och riskkapitalister som ser en lösning i den gröna stämpeln. Vi förväntas sedan kunna öka tillväxten varje år som vanligt och vinsterna kan ramla in i oförminskad takt. Eller kanske i ännu högre takt som Borg antyder bland annat med ett citera entreprenören Richard Branson (grundare av Virgin Group):

”The fight against greenhouse gases offers huge opportunities for profit”.

Den helt uppenbara risken med att koppla kampen för att åstadkomma en hållbar tillvaro för allt levande på denna planet till marknadsekonomin sammanfattas I rubrikform I dagens SvD Näringsliv som förkunnar; “Röda siffror för grön energi”. Om exempelvis kolkraften visar sig lönsammare kommer också kolkraften att förbli det dominerande alternativet till oljan. När marknadskrafter ska lösa vår tids stora miljöproblem läggs en enormt stor börda på konsumenten istället för på producenten.

När de ansvariga politikerna dessutom är starkt knutna till näringslivslobbyn, som vår miljöminister Lena Ek, inser man också vilket oerhört bräckligt system denna gröna ekonomi utgör eller är tänkt att utgöra.

 

Det förefaller onekligen som att vår tids demokrati likriktats i så hög grad att andra metoder är marknadsekonomin som problemlösare inte kan accepteras. Inte ens för att rädda människans existens på jordklotet.