Jag fortsätter här att skriva om Järvalyftet. Projektet för
omvandling av Järva-området till en attraktiv stadsdel som många skulle välja
att flytta till- och stanna kvar. SvD har i en längre artikelserie skrivit om
projektet som ett fiasko. Här fortsätter jag min redogörelse för vad jag kommit
fram till under mina studier av projektet som jag ägnade under 2009-2010.
Vision
Järva 2030 – ett nyliberalt dokument
Redan i inledningen remissversionen av Vision Järva 2030 låter
författarna läsarna ana att det är något stort på gång. Stockholms
befolkningsmängd förväntas öka till en miljon 2030 och Stockholm ska då vara en
stad ”i världsklass”. Den ska också vara ”innovativ och växande”. Churchill
citeras för att ytterligare ge läsaren intrycket av historisk betydelse. Det är
förvisso verkligen ett stort projekt detta handlar om.
Hyresrätter är den dominerande upplåtelseformen idag. Detta
är ett bekymmer, framgår det i texten. Man önskar ”sträva efter fler bostads-
och äganderätter”, uttrycks det. Detta för att ”nå ökad variation och därmed
ökad valfrihet för både dagens och morgondagens Järvabor”. Omvandling av
hyresrätter till bostadsrätter har varit en strategi för gentrifiering av
centrala Stockholm, och det är något som gärna ses även i Järva. ”Inom
bostadsbeståndet breddas ägandet…”, heter det till exempel. Breddat ägande är
när allmännyttan, ägd av alla, blir enskilt ägda lägenheter. Det är knappast
troligt att denna artikulation av termen breddat
ägande delas av alla i Stadshuset. När beslut om Järvalyftet togs i
kommunstyrelsen, framgår det av beslutsprotokollet, reserverade sig bland annat
SAP, och Carin Jämtin invände mot den moderatledda borgerliga politiken att
utförsälja kommunens fastigheter och kallade det en ”gigantisk förmögenhetsöverföring”.
Det framhålls också att det bland Järvas befolkning finns
många med utländsk bakgrund och att dessa ”ofta kommit från länder där
egenföretagande och entreprenörskap står för en större del av utkomsten än i
Sverige”. Detta vill man ”bygga vidare på”, sägs det också. En problematisering
av arbetslösheten, som är högre i Järvaområdet än i Stockholm som helhet,
skulle exempelvis kunna nämna strukturell diskriminering som grund för denna.
Detta efterlystes exempelvis av Yvonne Ruwaida (mp) i reservationen till
beslutet om Järvalyftet.
Tryggheten är som sagt en annan central punkt i programmet.
Här visas ett citat, från en boende i Husby, som säger: ”Vi känner oss trygga
här i Husby, för vi känner varandra.” Men ändå betonas trygghetsaspekten som
något som måste stärkas. ”Det gör stadsdelarna attraktiva för dagens boende,
men också för framtidens invånare. För dem som funderar på att flytta till ett
område är tryggheten en mycket viktig faktor”, betonas det. Ska bostadsrätter
byggas och säljas till högre inkomstgrupper måste denna faktor beaktas, kan
detta mycket väl tolkas som.
Det stadsbyggnadsideal som brukar gå under namnet blandstad är närmast det ideal som
Vision Järva 2030 uttrycker för den fysiska miljön och planeringen i
Järvaområdet. Inte minst trafiksepareringen är ett ständigt återkommande tema
som framhålls som något icke önskvärt. Blandstaden brukar beskrivas som
positivt laddat och med innerstaden som modell. Tät bebyggelse och närhet
mellan människor och verksamheter och folkliv är några kännetecken för
blandstaden. Att den är befolkad dygnet runt anses ge trygghet och säkerhet och
gaturummets offentlighet är central. I Vision Järva 2030 sägs bland annat att:
”… Järva kan erbjuda det som alltid präglat en stad – ett utbud och en
blandning som ger grogrund för utveckling.” Det framhålls också att man vill
länka samman stadsdelar, bryta trafikseparering och ”skapa en mer
sammanhängande och innehållsrik stad med mer befolkade miljöer.” Man vill att
bilar och människor ska mötas för att utveckla ett mer allsidigt gatuliv.
Ägande
– entreprenörskap - säkerhet
De ledord som kan skönjas i planerna för Järva är ägande – entreprenörskap – säkerhet. Det sistnämnda då som en viktig del av
skyddet av liv och privat egendom vilket, i ett nyliberalt samhälle, är ungefär
vad staten ska ägna sig åt. En studie av Moderaternas programförklaringar under
senare år ger spår att följa avseende utformningen av Vision Järva 2030 och
projektet Järvalyftet.
En öppen
bostadsmarknad ses av Moderaterna som en förutsättning för frihet och trygghet
och den svenska bostadsmarknaden sägs länge ha ”präglats av en rad av planhushållningens
och regleringsekonomins klassiska misslyckanden beträffande rörlighet, rättvisa
och valfrihet.” Miljonprogrammets bestånd sägs ha ”givit upphov till en
anonymitet och identitetslöshet, som skapar ensamhet och stora behov av
offentliga insatser för att hantera problem som normalt borde skötas av det
civila samhället.” Arkitekturen är alltså orsak till segregering och utslagning
i dessa områden. Denna uppfattning går igen i Vision Järva 2030 som ju har som
mål att genom förändring av den fysiska miljön bygga bort sociala problem.
”Det är
politiken som är hindret för de bidragsberoende och lågavlönade och för
stagnerade regioner, menar man. I segregerade bostadsområden, exempelvis,
förvandlas ”initiativrika människor” till ”passiviserade klienter”. Den
enskilde räknas inte ”när de stora offentliga systemen, det gemensamma som det
ibland kallas, tar överhanden”, heter det vidare. ”Ideologiska irrläror” har
spelat alltför stor roll i samhällsarbetet och hindrat mycket gott från att
göras, fortsätter argumentet. Det kollektiva behövs inte på samma sätt som
”många trodde och ansåg förr”, hävdas det också.
”Den
allomfattande välfärdsstaten” har gått fel när den satt upp hinder för
människors utveckling, hävdas det, och en positiv bild av möjligheter för alla
människor målas upp. Alla människor är fria och ”alla människor kan”. Friheten
måste försvaras och människans möjligheter skyddas från ”misstrons och
missunnsamhetens ideologier”. Regleringar och skatter beskrivs som dödande av
livsprojekt.
Ett frisläppande av individens entreprenörskap och
initiativkraft ska alltså ha förmågan att bryta ned strukturella hinder för
utveckling. Ett genomgående tema också i Vision Järva 2030.
Vad
de boende tyckte och vad som blev av Järvalyftet tänker jag skriva om i del 3
av Järvalyftet, troligen imorgon.
Tidigare inlägg om Järvalyftet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar